Malmgårdsgruppens historia sträcker sig mer än 60 år tillbaka i tiden, till när idén om AA först kom till Sverige. Malmgårdsgruppen är den äldsta ännu verksamma traditionsenliga AA-gruppen i Sverige. Med traditionsenlig menas de AA-grupper som helt följer de principer AA praktiserar internationellt sedan sitt grundande i USA. Här följer historien berättad av en av våra medlemmar om hur Malmgårdsgruppen kom till.
Det finns inget dokument som berättar vilket datum gruppen bildades men vi vet att det var någon gång under året 1956 ( AA i Sverige har valt 27 mars som sin officiella födelsedag). Den första traditionsenliga gruppen, som startade på Kristinehovs Malmgård, hette Centralgruppen. Den bytte sedan namn och heter idag Malmgårdsgruppen.
Här har många under årens lopp börjat ett nytt liv, ett liv där var och en kan stå på egna ben med stöd av gruppen. Vad detta har inneburit för den enskilde individen, anhöriga och för samhället i övrigt kan inte sammanfattas i några få ord, läs gärna vidare i Anonyma Alkoholister (Stora boken) om tillfrisknande och historien om hur den världsomspännande gemenskapen började i boken AA blir myndigt som handlar om åren 1935 -1955. Fakta om AA i Sverige och hur det började berättar Göran H. i boken AA:s historia i Sverige från begynnelsen fram till 2012.
Kanske ger ett besök på ett AA-möte den bästa uppfattningen om vad AA är (eller inte är) för den som inte tidigare har varit på ett AA-möte. Välkommen till Malmgården!
Här följer historien om hur allt började, berättad ur en tidig AA medlems perspektiv:
Men först några ord om berättaren själv, Ulf T, en välkänd ”profil” i AA-gemenskapen under lång tid. Så här brukade han beskriva sig själv (förkortad form).
Ulf föddes i Sydafrika 1924. Hans far var läkare och hade byggt en missionsstation med tillhörande kyrka och sjukhus i dåvarande Syd-Rhodesia (numera Zimbabwe). Här växte Ulf och hans syskon upp i en varm och behagligt miljö tills det var dags att lämna Afrika för skola i Sverige. Ulf var tretton år när han kom till Göteborg (och Europa) för första gången. Han beskrev det som en ”kulturkrock”. Denna ”krock” bidrog till att skolgången i läroverket blev längre än beräknat, han gick två år i varje ring (skolår). Fördelen med detta var att Ulf, som var språkbegåvad lärde sig, bland annat, latin med gott resultat.
Under skolåren blev Ulf också nära bekant med alkohol, vilket ledde till att han, så småningom, kom till Anonyma Alkoholister (på sin fars inrådan).
Ulf berättar att han, en obekväm söndag eftermiddag, letade efter och hittade ett telefonnummer till AA i telefonkatalogen, ringde numret och fick tala med en vänlig man som förklarade att han inte kunde hjälpa Ulf med problemen på jobbet, med frun eller med ekonomin. Däremot fanns det möjlighet för honom att få hjälp om han trodde att han hade ett alkoholproblem. Personen Ulf talade med hette Axel S.
Dagen efter kom Ulf till sitt första AA-möte, måndagen den 31 augusti 1959, en trappa upp på Kristinehovs Malmgård. Han blev omedelbart nykter och fortsatte att gå på AA-möten under resten av sitt liv. Ulf dog den 10 januari 2005, 80 år gammal med 45 års obruten nykterhet.
Här är berättelsen om Axel S. och hur det traditionsenliga AA började i Sverige (och oavbrutet har fortsatt). Sannolikt berättade Ulf historien så som han hört Axel själv berätta den.
Axel föddes på västkusten i början av 1900-talet, närmare bestämt i Mollösund på Orust. Här växte Axel upp men emigrerade till USA redan i tonåren. I New York hade han en farbror som kunde hjälpa honom med att få fotfäste i det nya hemlandet. Med tiden blev han ”naturaliserad” amerikan, som Ulf brukade säga. Sannolikt hade han inte några planer på att lämna USA och flytta hem till Sverige igen, men ödet ville annorlunda.
Axel var ambitiös, skaffade sig utbildning och erfarenhet av det amerikanska näringslivet, vilket ledde till att han fick en eftertraktad anställning på Svenska Handelskammaren i New York City. Axel förutspåddes en lysande framtid på Handelskammaren men fick med tiden allt större problem på grund av sin ökande alkoholkonsumtion. Resultatet blev att han varken kunde uppfylla förväntningarna eller de nödvändiga förutsättningar som arbetet krävde. Eftersom anställningen var en statlig svensk tjänst kunde han inte avskedas utan erbjöds en anställning på en central statlig förvaltning i Stockholm (vid den här tiden var en statlig anställning garanterad fram till pensionen). Axel flyttade tillbaka till Sverige och Stockholm där han bosatte sig på Södermalm, inte långt från Mariatorget.
Eftersom den nya ”tjänsten” inte innehöll några specifika krav, kunde Axel fortsätta med att konsumera alkohol, sannolikt ganska ofta, det enda hindret var hans hustru som försökte sätta käppar i hjulet för Axel när han behövde en promille (eller två).
En kväll tog hon honom med till en adress på Bastugatan där det fanns en grupp, Anonyma alkoholister, som disponerade en lägenhet där alkoholister träffades för att försöka hjälpa varandra att sluta dricka.
Ickealkoholister, som var medlemmar av ”Stiftelsen AA:s vänner”, hade startat gruppen och garanterade hyran genom bidrag som samlats in, bland annat genom en välgörenhetskonsert i Stockholms konserthus. Enligt Ulf gick det illasinnade rykten om att fruarna till ickealkoholisterna fick nya pälsar efter den inkomstbringande konserten.
Axels fru ”stjälpte” av honom vid adressen, sannolikt var Axel inte helt nykter, och han gick in i huset och hittade lägenheten där mötet skulle äga rum. I hallen fanns några stolar och ett skrivbord, på en av dörrarna hängde en skylt, ”Sammanträde pågår”, och på en av stolarna i hallen satt en man som inte såg ut att trivas med tillvaron. Det visade sig att han också var där för första gången och att han kommit dit under liknande omständigheter som Axel. De båda herrarna begrundade situationen och kom snart fram till att det kunde vara riskabelt att nyktra till för snabbt.
För att inte utsätta sig för onödiga faror bestämde de sig genast för att gå någonstans där de kunde undvika hotet (till en lämplig krog). Vad som hände när Axel kom hem den kvällen förtäljer inte historien men han återvände senare till Bastugatan och deltog i verksamheten där. Någon verklig tillnyktring blev det inte, Axel behövde några ”järn” ibland.
En kväll när Axel, som vanligt, satt i hallen på Bastugatan och väntade på att mötet skulle börja blev han nyfiken på var som fanns i skrivbordslådorna. Han drog ut lådorna, en efter en, utan att hitta något av intresse men när han drar ut den nedersta lådan ser han några böcker, han tar fram den översta, blåser dammet av den och öppnar boken. På försättsbladet läser han:
Alcoholics Anonymous
The Story of
How More Than One Hundred Men Have Recovered From Alcoholism.
Axel tar upp nästa bok och gör likadant med den. Boken heter Twelve Steps and Twelve Traditions.
Han bestämmer sig för att låna böckerna och tar dem med sig hem efter mötet. Väl hemkommen börjar han läsa Alkoholics Anonymous (Stora boken), han sträckläser hela boken och blir tvärnykter , som Ulf säger.
Det inträffar ett ”mirakel”, Axel dricker aldrig mera alkohol i någon form under resten av sitt liv. Han har identifierat sig med de alkoholister som berättar om sina liv i Stora boken, liv som Axel väl kan känna igen sig i och framför allt, han kan se sig själv som alkoholist. Behovet av alkohol försvinner och Axel är fri från sjukdomens krav: att dricka fast han inte vill.
Han läste om de ”Tolv traditionerna” i nästa bok och kom fram till att verksamheten på Bastugatan var ”traditionsvidrig”, som Axel föredrog att uttrycka saken (enligt Ulf).
Han fortsatte att gå till Bastugatan och berättade för de andra mötesdeltagarna om sina ”upptäckter”.
Snart bestämde Axel sig för att starta en traditionsenlig AA-grupp och flera av de övriga följde med när Centralgruppen bildades. Två gånger i veckan, måndag och torsdag, började man med AA-möten på Kristinehovs Malmgård. Så småningom ändras namnet till Malmgården och gruppen flyttar sina möten från huvudbyggnadens övre plan till östra flygeln.
Axel dog 1973, året innan den första svenska upplagan av boken ”Anonyma Alkoholister” trycktes. Han tilldelades postumt bok nr.1.
Här slutar Ulfs berättelse.
Är det något du skulle vilja lägga till eller ändra på Malmgårdsgruppens hemsida? Har du någon annan fråga som rör vår verksamhet? Kontakta webbansvarig på info@aamalmgarden.se. Vi brukar svara inom ett dygn.
